Google Website Translator Gadget

tisdag 7 februari 2012

Den moderna kyrkan

Det var varit en diskussion om frikyrkans funktion i den kristna tidningen dagen 1, 2, 3
Där Sigfrid Deminger skriver en reflektion och ger den svenska frikyrkan stor kritik.
Hans tankar är att frikyrkan har tappad vördnad och respekt för det heliga.
Bibelns texter har en undanskymd plats. Vi läser inte längre vår Bibel och predikan
är sällan en utläggning av bibeltexten. Vår kyrkorummet har förändrats, där scenen
är till för uppträdande. Gudstjänsterna är mer av framträdande inför en publik, istället
för att göra det tillsammans. Vi ber bönerna för det egna och inte för andra i vår omgivning.
Kyrkan är mer inåtvänd än verkar utåt i samhället. Vi har tappat det andliga djupet och den
dynamik som är nödvändig för att kunna vara en levande rörelse. Hans svar på problemen är
att vi ska gå tillbaka till Svenska kyrkan igen pga av det arv som finns.

Jag tror vi måste gå en annan väg och svaret är inte att vi bara ska tillåta en typ av Gudstjänst.
Det är bara att gå tillbaka till urkyrkan i Apg 2:42, 46-47 De höll troget fast vid apostlarnas lära och
gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet,
och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade
Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Urkyrkan i början hade fokus på undervisning, gemenskapen, nattvarden och bönerna.  Där man
träffades varje dag för gemenskap i kyrkan och i hemmen och Jesus var i centrum för allt.

Det viktiga är inte vilket format Gudstjänsten är i utan att Guds ordet har den viktigaste platsen.
Det ska vara en gemenskap där man kan växa i sig själv (inåt) med andra (utåt) och i sin personliga
relation med Gud (uppåt). Tar vi bort predikan är det farligt och det kan bli helt fel fokus.
När kyrkan i sig har slutat att predika om synden, djävulen och helvetet. Då har vi troende tappat den insikten om Guds helighet och vad han gjort för oss. Vi förstår inte hur viktigt det är att berätta om evangelium för andra människor. Då vi inte inser att Gud vill rädda deras eviga själar med från den eviga domen till helvetet. Gemenskapen är lika viktig i den lilla och stora gruppen, där man har en längtan efter att bli mer lik Jesus. Har vi fokus på Jesus och vad han vill göra i ditt liv, då kan han göra en verkan i dig. Vi är ju nu kyrkan då den helige Ande har flyttat in i oss. När den helige Ande är i oss så vill verka för en enhet och ära Gud på alla sätt. Då ska vi inte motverka detta utan låta de andliga gåvorna ta plats.
Guds ande ger liv i kyrkan för annars blir det bara massa plikter och krav på ritualerna.  

Söker vi vår eller Guds vilja för oss i församlingen?

Bönen är en viktig sak så vi inser vårt beroende av Jesus. För vi har inte blivit frälsta för vår egna
skull utan för att Gud älskar oss så oerhört mycket. Men då ska vi inte sitta still bara för att vi är
räddade till ett evigt liv. Det viktigaste när det gäller församlingen är att vi vinner människor, så
de hittar ett hem att trivas i.

Uppdaterad 2012-02-09 kolla även inlägget rätt kunskap

1 kommentar:

  1. Lennart Jacobson6 mars 2012 12:21

    Helt rätt. Bra tänkt!

    Det slår mig att man talar mycket om gemenskap men ingenting om hur den gemenskapen ser ut.

    I urkyrkan hade man mycket gemenskap. Men jag tror mig veta att de hade Ordet, bönen och måltid/nattvard i centrum. Nu riskerar vi hamna i en mingelvärld, där vardagliga saker, prat, musik och andra nöjen blivit viktigare.

    Det är inget fel att ha trevligt. Men det farliga är om Ordet blir allt ovanligare, liksom bönen och annat som tillhör kärnan i tron.

    SvaraRadera