Google Website Translator Gadget

söndag 19 februari 2012

Kyrkan då och nu

När Urkyrkan växte och fick allt mer lärjungar presenterades ett balanserat och radikalt budskap.
Där man värna om varandra och varje dag kom fler till tro på Jesus Kristus. Med förföljelse i hopp att hindra detta, ledde till att ännu fler kom till tro.
Men något gick väldigt fel då kristendomen blev en statskyrka på 300-talet, där man nu hade makt och rikedom och vände bort från Guds vilja.

Var tog budskapet vägen som Jesus spred, att vi ska älska Gud och våra medmänniskor?.
En Statskyrka som förföljde, tvångsdöpte eller mördade människor i Guds namn. För att senare starta blodiga korståg för att inta Jerusalem. Där man skylde på Judarna och mördade och förföljde dessa under lång tid. Där något som likna lärjungar antingen förhindrades eller mördades.

Budskapet om den enorma kärlek som Gud hade för oss försvann då människor förvanska allt på bästa sätt.
Men det vände åter igen på 1500-talet med reformationen efter en process på 250år då bland annat Martin Luther, Jean Calvin och Anabaptisterna gick tillbaka till rötterna för att läsa vem Jesus var och hur lärjungarna levde. Många av dessa fick lida svårt, bli förföljda eller mördade för att berätta om det stora glädjebudskapet. Detta medförde slitningar i kyrkan som gjorde att den delades upp på olika sätt.

Men det hände något på 1800-talet som kom att påverka detta till det positiva igen, nämligen Väckelsen.
Där man åter började predika Guds ord igen och varför synden finns och om ondska som finns i världen.
Tyvärr så blev det inte lika balanserad där man fokusera mycket på bara himmel eller helvetet. En skam och skuld som man spred med sig, där man aldrig var god nog för Gud. Tills nu då man ofta bara predikar om Guds kärlek till oss människor. Vi har gått från det ena diket till det andra utan att kunna hålla oss på vägen. För om man berättar var synden och ondskan är och vad den gör får allt en ny innebörd. Då blir evangelium om Jesus goda nyheter i en värld av mörker. Kristendom är ingen religion utan en relation!.

En relation med den skapare och fader vi har i himlen, där vägen öppnas av Jesus Kristus! 
Vad människor har gjort i Guds namn har inget med honom att göra, utan är synd. Där man vägrat gå
Guds vilja utan hellre styra och ställa själva. Som du ser har vi behov av en frälsare/räddare i världen
och inte minst i den kyrkan som sägs ha gått i Guds vilja. Jesus sa på korset "förlåt dom fader de
vet inte vad de gör" Vi har försökt på så olika sätt att göra saker men utan att lägga det hos Gud först.

Vi lever i en tid där vi inte pratar så mycket om synden, djävulen och helvetet i kyrkan längre. Men om man inte pratar om varför, Jesus dog på ett Kors. Då blir korset ett dårskap och något väldigt konstigt i människors ögon. Jesus är grunden för vår tro och lika viktigt är det han prata om. Vi kan inte välja ut sådant som passar oss, det finns bara två vägar Jesu väg eller syndens väg. Den ena leder till evigheten i himlen eller evigheten i helvetet. Det finns inga gråzoner överhuvudtaget. Gud vill inte att du ska gå förlorad, det var därför han kom ner som människa i Jesus Kristus. Så stor är den kärleken han har för dig. Det är detta vi måste berätta till andra så de förstår innan det är försent.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar