Google Website Translator Gadget

fredag 25 december 2015

Bredda Guds rike

Att träda in i något nytt betyder alltid motstånd när det handlar om Guds rike. Oavsett om det är på det personliga planet eller som församling som vill ta vara på det andliga skeendet och ta ett steg till.  

 

Om detta kan man läsa om i 2 Mos 17 

 

Guds Folk ska ta de första stegen till löftets landet. Det var uppenbart att Gud var på gång. Israel har lämnat Egypten och de hade fått se Gud mäktiga under och tecken. 

Men Folket hade börjat klaga för Mose om Mat och Vatten även om Gud har lovat att försörja dom. Nu hade Mose slagit med sin stav på Horebs klippa som Gud nu hade öppnat för att ge Guds Folk vatten att dricka. Det var just detta Klippa Alamek ville komma åt och gjorde att han angrepp Israel i vers 8 ”Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.” 

I Ps 150:41 står det: "Han öppnade klippan och vatten flödade, det rann genom öknen som en ström." När det är ett flöde som sker ja då börjar kampen om våra sinnen för att avstå och inte kämpa vidare. Men detta är något helt naturligt. I Kol 1:13 säger Paulus: Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. Ibland kan vi luras att tro att allt ska vara bra när vi går med Gud, och att något måste ha blivit fel när attackerna kommer. I själva verket kan attackerna bero på att vi har gjort rätt! Dessutom använde Amalek en feg stridsmetod när anföll, istället för att möta Israel ansikte mot ansikte så anföll man eftertruppen bakifrån, dvs. de som hade hamnat sist i folkhopen och var svaga, trötta och utmattade (5Mos 25:17–19) och där alltså barn, kvinnor, gamla och sjuka befann sig. Hur ofta är det inte så att attackerna kommer när vi känner oss svaga, trötta eller utmattade. Det ger oss en förståelse för det som sker, så att vi inte blir överraskade eller förvånade mot det motstånd sker mot oss dagligen.

9 Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. 
I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”
Folket attackerades av fienden, och Mose sände Josua att ta striden. Själv gick han upp på ett berg. Det kanske låter väldigt konstigt att Mose gjorde på det sättet, men vi ska snart se hur betydelsefullt det var. Det pågick en andlig strid uppe på berget, och den hade betydelse för den fysiska striden.
I Ef 6:12-13, 18 säger Paulus: "Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga." 

Mose hade sett vilken kallelse Gud hade gett Josua. Tros att detta var första gången Josua nämns i Bibeln och att Josua var väldigt ung så hade han sett detta. Vissa är kallade att bryta ny mark och ta striden. Men Moses böner var viktigt om segern ska kunna vinnas på sikt. Josua fick förtroende att välja ut ett manskap men utan uppbackning och uppmuntran av Mose så hade det inte varit möjligt.

10 Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. Josua hade en viktig egenskap i sitt liv. Han var lydig. Jos 11:15 "Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose." Joh 15:14 "Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er." Jesus ser lydnad som ett tecken på vänskap. Vi tänker kanske att vänskap med Jesus är att vi har en mysrelation med honom, och visst får vi ha det. Men det är när vi lyder honom som vi är hans vänner. Att lyda Jesus innebär att också lyda ledare. Vi kan inte göra anspråk på att lyda Jesus, församlingens Herre, och samtidigt göra uppror mot de ledare han har satt i församlingen. Hebr 13:17 Lyd era ledare och rätta er efter dem … Guds ord uppmanar oss att göra våra ledare till viljes. Josua kunde ha haft massor av åsikter om att behöva ta striden, medans Mose gick upp på berget. Men Josua var inte sådan. Han gjorde som hans ledare Mose ville. Så att Mose, Aron och Hur kunde få en överblick över striden.

11 Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. Att stå med upplyfta händer var vanligt på Bibelns tid (2 Krön 6:12–13, Ps 63:5, 1 Tim 2:8). Mose begav sig inte upp på berget för att undvika striden, utan för att backa upp Guds folk genom bön. Så länge som Mose höll upp sina händer och bad hade Israel övertaget i striden, men när han inte orkade så fick Amalek övertaget. På samma sätt kan du och jag stötta någon som tjänar Gud offentligt genom att i bakgrunden be. Bedjarens uppgift är lika viktig som evangelistens. Guds folks framgång berodde på Moses böner. Även vi idag bör påminna oss om att församlingens framgång och hälsa är beroende av Guds folks böner. När Mose var ung ville han befria Israel genom att slåss själv (2 Mos 2:11–15). Nu när han är ledd av Gud har han förstått att det är viktigare och mer betydelsefullt att be till Gud och låta Gud leda striden. Josua kämpade väl, men segern byggde inte på det utan på hur Mose agerade. På samma sätt behöver vi förstå att vi inte kan köra ett eget race, utan vi behöver stå under ledare som tar striden tillsammans med oss.

12 När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner. När Mose blev trött, fick han hjälp av Aron och Hur. De föraktade inte Mose för att han inte klarade av att hålla händerna uppe hela tiden, och de tog inte chansen att ta över ledarskapet. De stöttade sin ledare. Den böneuppgift Mose hade var inte så lätt som man kanske kunde tro. Uppgiften var tung och Mose klarade den inte själv. Aron och Hur kan inte överta Moses uppgift, men de kan stötta Mose så att han klarar av uppgiften. När vi ser någon som kämpar i motvind och har svårt att klara av sin uppgift som man har fått av Gud, så ska vi i första hand försöka stötta personen så att han eller hon klarar av sin uppgift. 

13 Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd. Josua vann för att Moses gjorde sitt. Men det hade inte räckt att Mose stod med uppräckta händer på berget, om inte Josua hade gjort sitt. Båda behövdes i samarbetet. Det finns strider som vi inte kan ta på egen hand, utan som förutsätter att församlingen och dess ledare och medlemmar samarbetar tillsammans. Josua besegrade Amalek därför att Mose bad för Israel i bakgrunden. Om det inte hade varit för Moses bön hade Israel blivit besegrat och hade inte kommit in i Kanaans land och historien hade sett helt annorlunda ut. Betydelsen av bön var i detta fall avgörande. Guds folk är lätta att besegra om de inte är redo i bön. En församlings bönemöten är måhända ofta betraktade som tråkiga och något man helst hoppar över, men utan dem och församlingens trogna bedjare kommer församlingen snart att förlora striden mot Djävulen och långsamt men säkert förpassas till en betydelselös position. Men även om striden vanns av bönen, så var Josua ändå tvungen att strida. En församling kan inte bara ägna sig åt bön och gemenskap, utan måste ut bland folk, evangelisera och hjälpa människor med behov.

Det finns saker som Gud vill göra, där det inte är tillräckligt med enskilda troende. Han vill använda hela församlingen. Församlingen står i en andlig strid, och samma principer som gällde på Mose och Josua tid gäller för oss idag. Skillnaden är att Jesus har vunnit seger, och vi får göra anspråk på den. 

Vi vinner seger när:

Var och en gör det han/hon ska göra
När ledare tar sitt ansvar
När ledare vågar göra det som Gud har manat dem att göra
När vi tar striden tillsammans
När vi strider utifrån Jesu segerposition

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar